Älskade mormor, nu är du hos morfar.

I lördags ringde min mamma på väg in till akuten för att möta upp sina syskon då hennes mamma fått en svår hjärnblödning och var djupt medvetslös.
Jag tvekade ett tag över att åka in, min morfar dog på min födelsedag förra året och då var jag inte med, det kändes bara för jobbigt att vara där.
Men nu åkte jag in och det är jag mycket tacksam för, vi hanna bara vara där i cirka en timme så var allt över. Det var mycket stillsamt men ändå oväntat att det skulle gå så fort. Ingen var beredd på något vis.

Det var både fint och läskigt, har en bild fortarande framför mej som inte vill försvinna men allt är så nära inpå.

Älskar dej mormor!